TRENDIG TRO, TROTS ALLT

Prästers liturgiska klädsel har stått och stampat i århundraden. Men på fjärde våningen i ett tegelhus i Borås pågår en stilla revolution. Frågan är bara, hur mycket av prästen sitter i kläderna?

Text & illustration: David Lindahl
Foto: Nils Gruvebäck

Ludvig Lindelöf kan inte bestämma sig. Är det den högra eller vänstra änden som ska korsa den andra? Fotograferade och målade blickar från avlidna kyrkoherdar granskar honom från väggen. Skarpladdade symbolobjekt ligger i hans händer. Traditionens tyngd vilar bokstavligen på hans axlar.
O Till sist bestämmer han sig för att stolans vänstra ände bör ligga underst, närmast hjärtat, och trär på sig mässhaken. Kyrkoherdarna ser nöjda ut.
– Man fyller allt med betydelse. Lite som fotbollsspelare som tar på sig skorna i en viss ordning.
O Det är torsdag i Göteborg. I Carl Johans kyrka pågår förberedelser inför söndagens högtid. Första advent markerar början på kyrkoåret och än finns detaljer kvar att fixa. Färger i kyrkans textilier ska bytas ut och Ludvig är fortfarande inte riktigt färdig med familjegudstjänstens predikan.
O Han är 35 år gammal nu. Prästvigd för snart tre år sedan och verksam i Carl Johans församling sedan dess. Att han över huvud taget blev präst är något av en slump. Föräldrarna gick ur svenska kyrkan efter 68-rörelsen. Dopet skedde i havet som femtonåring, klädd i shorts och rutig skjorta, med händerna i fickorna.
O Nu står han framför spegeln och rättar till prästkragen, under alla lager av tygstycken, och berättar om plaggens betydelse. För bara några minuter sedan hade han på sig sneakers, svarta stuprörsjeans och en grå tjocktröja. Var han mindre präst då än nu? Vilken betydelse har egentligen kläderna som prästen bär?

 

• • •

 

Att ens prata om mode med kyrkan kan tyckas motsägelsefullt. Tidlöshet och tradition rimmar illa med trender. Trots det, eller kanske just därför, vet de flesta hur en präst ser ut. Neutrala färger, prästkragar och stora, rymliga tygstycken. Sällan ser man präster som bär någonting annat i predikstolen. Ändå finns det få ämnen som är så oreglerade som vad prästen egentligen har på sig.
O Prästskjortan med prästkragen räknas till prästens ämbetsdräkt och kom inte till Sverige förrän på 1960-talet. Många av de liturgiska plaggen har i sin tur funnits i över tusen år. Dessa har inte förändrats nämnvärt på åtskilliga generationer. Det är också dessa som, rent teoretiskt, skulle kunna se ut precis hur som helst.
O I den senaste kyrkohandboken från 2012 nämns orden ”kläder” eller ”klädsel” endast en gång på 320 sidor. På svenska kyrkans hemsida går det att läsa två till tre meningar per plagg kring den liturgiska klädseln. Mer råd än så finns inte att ge till den präst som står, halvt påklädd med klädångest i sakristian. Faktum är att det inte finns några som helst officiella riktlinjer för hur prästers liturgiska klädsel får och inte får se ut.
O Och så konstigt är det ju egentligen inte. Präster har århundraden av tradition att luta sig mot. De officiella reglerna må vara få, men de inofficiella desto fler. Som präst vet man vilka plagg som ska bäras under begravning och vilka plagg som ska bäras under första advent. Man gör som man alltid har gjort. Men exakt hur dessa plagg ska se ut, vilka längder, former och färger som används, ligger i viss mån i någon annans händer än kyrkans.

 

• • •

 

O

O

Faktaruta 1

 

 

 

Liturgiska plagg FAKTA plus ord

Tina Olausson roterar det stora pappersarket. Tre kvinnosiluetter i blyerts trängs. Blandningen av bomull och polyester delas på mitten när saxen åker längs de streckade linjerna på arket ovan.
O Här, på fjärde våningen i ett tegelhus på Neumansgatan i Borås, finns en av Sveriges främsta tillverkare av liturgiska kläder, körkåpor och orkesteruniformer. Brohall och son AB har under flera decennier levererat albor och röcklin till över hälften av landets kyrkor. Ser du en präst som predikar är chansen stor att du bevittnar Brohall och sons kreationer.
– Präster eftersträvar bra kvalitet och vill ha ett fint plagg. Men allt som har att göra med textil, storlek, utseende och så vidare, det lämnar dem lite mer åt oss, säger David Brohall.
O För drygt två år sedan tog han över företaget. Modern Carina som klätt landets präster de senaste årtiondena gick hastigt bort i cancer. Det var inte vilket företag som helst som David fick ansvar för. Grundat av morföräldrarna i mitten på femtiotalet producerade företaget runt hundratusen plagg om året när det var som störst. Idag ligger den siffran på drygt tvåtusen.
O Men nu är någonting på gång. Den liturgiska klädseln är vad den alltid har varit. Åtminstone fram till nu. När kyrkan inte har regler och när präster saknar idéer, då är spelplanen fri för den tredje och sista aktören, de som faktiskt skapar kläderna.
– Vi tittar på att göra varianter på de plagg som finns. Att göra en annan passform och modernare stil med vad man förväntar sig av ett modernt plagg, säger David Brohall.
O Det är inga gigantiska förändringar att tala om. Bättre passform vinner inga hjärtan på modevisningar i Milano. Men sätt in det i rätt sammanhang. Alban och röcklinet har sett likadant ut så länge kyrkan kan minnas. Små förändringar upplevs som stora.
O Brohall och son gör beställningsvaror och tillverkar det kunden efterfrågar. Vill präster luta sig mot traditionen och ha liturgiska plagg som ser ut som de alltid har gjort är det sådana plagg företaget erbjuder. Men samtidigt, vet ingen om att alternativ finns att tillgå så kommer heller aldrig alternativ att beställas.

Alternerande text

Landets tillverkare av liturgiska plagg får förhålla sig till kunder som i sin tur litar på att tillverkarna vet bäst. Stagnationen har präglat branschen under lång tid, och länge har reformutrymmet verkat dystert. Brohall och son har nu börjat rucka på traditionens grundsegment, och i processen upptäckt att de kanske inte är så ensamma som de tidigare trott.
– Vi pratade med en kvinnlig präst som har en nära koppling till personalen här. Hon sade väldigt tydligt att en alba med kvinnligt snitt hade varit en drömprodukt för henne. Det blir en grej vi kommer att titta på snart och utveckla tillsammans med henne, säger David Brohall.
O Alba och röcklin är av sin natur väldigt stora plagg. Metervis med tyg går åt för att skapa den pösiga känslan som är så karaktäristisk för de liturgiska kläderna. Att plaggens själva karaktär skulle försvinna med de nya alternativen, är inte alls vad David Brohall vill.
– Tittar man på ett röcklin till exempel så är ju själva vitsen med det att det ska vara ett stort plagg som hänger utanpå. Vitsen med det försvinner ju ifall det skulle bli slimfit. Med de nya alternativen kommer man fortfarande att känna igen plaggen som ett röcklin och en alba. Det enda är att man kommer att känna att de passar som man tycker att kläder ska passa idag.
O Tina Olausson, produktionsansvarig på företaget, ser också en tydlig framtid för den liturgiska klädseln, men tror inte heller att den behöver komma i konflikt med traditionen.
– Jag tror att vi går mot ett mer slimmat utseende, det är jag nästan helt övertygad om. Men det får ju inte bli utmanande, det kan jag känna. Där går gränsen. Men det kommer det nog aldrig att bli, säger hon.
O Här, på fjärde våningen, kan alltså nästa generations prästkläder ha sitt näste. De har klätt Sveriges präster förr. Nu skall garderoben uppdateras. Frågan är bara hur mottagandet kommer att bli för den nya generationens liturgiska plagg.
– Vi frågar oss vad som är accepterat och inte och förhåller oss till de outtalade reglerna som knappt någon riktigt vet vilka de är. Så vi vet ju inte hur reaktionerna blir, men får prova och se. På så sätt får vi ju guida i den utvecklingen, säger David Brohall.

 

• • •

 


O

O

O

O

O

O

O


En Kaliber Vit Portion fräter under överläppen. Boken ”Feminism och kyrkan” vilar på arbetsbordet. Ludvig Lindelöf lutar sig framåt i stolen närmast dörren, inne på kontoret.
– Jag tror att många, som jag själv, är modeintresserade. Men så får man höra att de köpt in en alba eller ett röcklin åt en och så tänker man bara ”ja, den är ju lagom lång, bra, finito”. Jag tänker inte på det som något modeplagg eller något som jag ska se snygg ut i. Men om det var så att det fanns fem modeller att testa och välja mellan, då skulle jag ju givetvis välja den som sitter bäst och den jag ser bäst ut i.
O De liturgiska plaggens syfte är att avpersonifiera människan bakom kläderna. I gudstjänsten ska prästen vara genomskinlig och en länk mellan församlingen och det heliga. ”Avkläd mig, Herre, den gamla människan med hennes gärningar, och ikläd mig den nya, som är skapad till likhet med dig i sanningens rättfärdighet och helighet” – bön inför påklädning i Johan III:s liturgi från 1576.
– Där finns det ju en modepoäng med att kläderna bara är någonting som alla har, någonting som inte sticker ut. Samtidigt som det ju också är en ganska konstig tanke. Att det inte är jag, utan Gud som står och pratar genom mig. Personligheten finns ju där, man kan inte låtsas om någonting annat, säger Ludvig.
O Men hur mycket av det egna kan en präst egentligen framhäva under gudstjänsten?
– Det är ju balansen mellan det personliga och avskalade. Även om jag är jättepersonlig i vissa delar av gudstjänsten så går man ibland in i de här liturgiska momenten. Då är jag ju helt plötsligt liturg och förmedlare av det heliga och någonting som försöker göra det till ett moment som är större än bara du och jag.

 

• • •

 

Mezzo-sopranen Madeleine Jostedt Ulricis kraftfulla Amen ekar fortfarande mot kyrkväggarna. Ingen i församlingen vågar andas ut riktigt än.
O Klädd i Brohall och sons vita röcklin, med broderad, vit stola hängandes runt halsen, kliver Ludvig fram.
– Det var ett rejält amen.
O Församlingen skrattar lättat. Nu vågar sig andetagen fram igen. Men personligare än så blir det inte. Efter bön och välsignelse höjer Ludvig på högerhanden, gör korstecknet, och uttalar:
– I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Amen.
O Musikgudstjänsten är över. Första advent är till ända. Ännu ett år har passerat. I kyrkans perspektiv är 365 dagar inte mer än ett andetag. Svenska kyrkan har flåsat länge nu utan att prästens liturgiska klädsel har förändrats.
O Företag kan ändra klädkoder beroende på årstidernas trender för att hålla sig ajour med samtiden. Svenska kyrkan står för någonting mer. De liturgiska kläderna i sig har ett större symbolvärde än en busschaufförs uniform.
O Men bara för att man låter plaggen få en bättre passform eller ger fler alternativ till prästerna behöver det inte betyda att symbolvärdet går förlorat. Det märks på fjärde våningen i ett tegelhus i Borås. Och det märks hos en 35-årig präst i Majorna, som en gång döptes i havet, i shorts och rutig skjorta, med händerna i fickorna.
– Det är väl en rörelse i tiden. Man vänder sig alltid emot det som varit innan. Så vi unga försöker vända oss lite mer till verkligheten och vara mer personliga. Inte lika mycket representant för något statligt kyrkoverk, säger Ludvig Lindelöf.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slutgrafik

Comments are closed